Något som krossar mitt hjärta som millennial är hur jävla optimistiska och roliga våra tonårs- och 20-årsåldern var. Vi föreställde oss en HELT annan värld än den vi har och är vansinnigt frånkopplade från vad Gen-Z upplever. Det är svårt att sätta ord på hur fantastiskt vi trodde livet skulle bli och hur det verkade som att vi gjorde påtagliga sociala framsteg. Vi har fått allt det ryckt ifrån oss