Keir Starmer försöker överlämna Diego Garcia till en kinesisk allierad. Vi har sett från de senaste gripandena att kinesiska spioner helt har trängt in i det brittiska Labourpartiet. Jag är ledsen, men vid det här laget borde USA bara förklara total suveränitet över Chagosöarna. Detta är inte min första preferens eftersom jag älskar Storbritannien. Men tyvärr är den brittiska regeringen under Keir Starmer i praktiken bunden till fientliga antivästliga intressen, och vi kan helt enkelt inte tolerera denna attack mot västerländska intressen. Keir Starmer har visat en målmedveten hänsynslöshet när det gäller Chagos. Jag tror det är en märklig efterbliven fabiansk ideologisk besatthet – han vill släcka brittisk suveränitet över Chagos så att han kan gå till historien som mannen som slutligen kunde fullborda den sista fasen av brittisk avkolonisering. Min bästa gissning om hans annars oförklarliga beteende är att han tror att detta kommer att vara hans version av "Blair lämnar tillbaka Hongkong"-ögonblicket. Helt galet men detta är den mest generösa förklaringen vi har. Det enda alternativa alternativet är att han bokstavligen är en Manchurian Candidate. För han har tagit sig ner från så många olika orsaker, gjort dussintals ideologiska bakåtvändningar – men han ger sig inte i detta. Han var till och med villig att lägga ner dyrbart politiskt kapital på att be Trump acceptera överlämningen. Han korsar aldrig Trump men är villig att göra det på Chagos. Det här är en man som annars inte står för någonting alls – bara en fullständigt tråkig apparatchik som en gång stolt skröt inför journalister att han aldrig någonsin har minns en enda dröm i sitt liv – en helt färglös och intetsägande byråkrat som av någon märklig, oförklarlig anledning är villig att satsa hela sin politiska karriär på att överlämna territoriet under vilket en stor amerikansk bas ligger till ett slumpmässigt utländskt land allierat med Kina. Så eftersom valet verkar stå mellan mauritisk suveränitet över Chagos och amerikansk suveränitet över Chagos, väljer jag helt enkelt amerikansk suveränitet över Chagos. Kanske kan Amerika ge tillbaka de jure suveränitet över Chagos till en framtida icke-efterbliven brittisk regering. Men fram till dess, när valet står mellan att en axelmaktsallierad tar öarna eller att Amerika helt enkelt formaliserar sin redan existerande de facto-kontroll över dem – väljer jag Amerika.